Hem Underhållning Trevor Noah är för schyst för att välta stora arenor

Trevor Noah är för schyst för att välta stora arenor

förbi admin
0 kommentar

Efter en i vanlig ordning lång och smärtsam insläppsprocedur på Globen, och publiken har svalt var sin femlitershink med popcorn, för det är påbjudet på hockeyarena, vandrar Trevor Noah in på scenen som vem som helst, på vilken liten teater som helst. Inga föråkare, inte en massa laser-, ljus- och ljudbombardemang. Han bara börjar.

Men det är inte vem som helst. Som värd för nyhets- och politiksatirprogrammet ”The daily show” och en massa prisgalor, bland annat, är sydafrikanen i dag en av världens största tv-stjärnor, talare, presentatörer. Och komiker då. Men han verkar oförmögen till stjärnmanér. Kanske äger han något så ovanligt i vår dumma slå-sig-för-bröstet-tid som ödmjukhet. Kanske är det faktiskt så att Trevor Noah är en på riktigt seriös och schyst kille? Detta präglar i alla fall ganska mycket av hans stand up, både till innehåll och leverans.

Nationella stereotyper leder honom inledningsvis in på rent publikfrieri: eftersom vi befinner oss i Stockholm bedyrar han sin kärlek till Stockholm. Hur rent, vackert och säkert här är, även för ett gäng svarta killar som vandrar hem genom stan mitt i natten. Och så: hur bra Sverige hanterade pandemin och inte stängde ned samhället, utan följde rekommendationerna som vettiga medborgare gör om staten kommer med någorlunda logiska direktiv.

USA och Storbritannien, däremot, får sina fiskar varma, framför allt när han kommer till frånvaron av erkännanden för hur otroligt bra den lilla obetydliga kontinenten Afrika klarade covidutmaningarna. Här är Noah som bäst, när hans personliga engagemang slår igenom. När han nästan blir känslosam. Men redan här bekräftas också tre saker: Trevor Noah är en väldigt duktig, klassisk ståuppare. Hans imitationer, exempelvis på andra språk, är fantastiska. Men hans ödmjukhet, den där schystheten, ställer sig ibland i vägen för den riktiga svärtan, det som kan skaka popcornhinkarna ur knäna på oss eller gripa tag. Eller få oss att vika oss av skratt.

Han betar av det världsomspännande vuxenbedrägeriet sociala medier och vad framtida arkeologer ska tänka om vår civilisation där mogna människor faktiskt verkade ha kommunicerat medelst glada eller gråtande gula ansikten. Ja, det är en fruktansvärt dum, löjlig och antagligen djupt skadlig kultur för inte minst våra avkommor som vi har byggt, men det är också en lite för allmän reflektion att göra för en komikervärldsstjärna på världsturné. Anno 2022. Liksom utvikningar kring pandemin, imbecilla amerikaner som såg det som frihetskränkande att behöva bära munskydd och andra dumheter i Noahs nuvarande hemland.

Det blir lite synd på så rara ärter över alltihop, Trevor Noah är ju jättebra, han levererar som en kung och han är rolig – ett avsnitt om hans ungdoms porr där man faktiskt pratade innan penetrationen och publiken fick vänta lite, vilket är helt oacceptabelt att behöva göra i dag, är underbart metaforisk – och han kan bygga hela sketcher kring sina egna rasistiska stereotyper. Han är en schyst värd för en schyst kväll, och det är inte det sämsta, men han välter inga arenor med detta.

Och så är vi framme. Ingen paus har det varit och inga töntiga ”men-åh-ni-är-för härliga!”-extranummer blir det. Trevor Noah bara slutar.

Läs fler scenrecensioner och andra texter av Niklas Wahllöf

Du kanske också gillar