Hem Underhållning Tv-kocken Tom Sjöstedt: ”Det blev ju ensamt”

Tv-kocken Tom Sjöstedt: ”Det blev ju ensamt”

förbi admin
0 kommentar

När Tom Sjöstedt gästade Benjamin Ingrossos matprogram nyligen hände åtminstone två saker: Han lagade italienska blomkålsbollar iförd Benjamins farmors bedårande rutiga förkläde, och han sjöng en skrålversion av Radioheads ”Creep”, vilket antagligen inte hänt om det inte funnits vin med i bilden.

Efter en andra säsong med ”Sveriges mästerkock” känns det som att Tom Sjöstedt har fått en mer avslappnad attityd till tv-mediet, och han tror själv att han blivit bättre.

– Förra gången var det mer att testa sig fram och se hur man klipptes ihop eller blev framställd sen. Nu så är alla tryggare i vad man vill få fram.

Men ni är inte alltid överens i juryn?

– Om en kyckling är understekt, då tycker nog alla det. Men annars beror det väl på vad man själv har för matlagningsfilosofi och tycker om.

Vad har du för relation till dina föregångare Per Morberg och Leif Mannerström?

– Morberg har jag nog inte ens träffat. Mannerström har varit här (på Toms krog Lilla Ego, där vi befinner oss) och käkat, men vi har aldrig jobbat ihop.

Vad kul! Hade han anmärkningar på fisken?

– Fisken var det absolut godaste, sa han! Lilla Ego var det enda stället i Sverige som kunde laga fisk. Men det måste han kanske säga. Ha, ha! 

Av någon anledning så känns du inte lika macho som Morberg och Mannerström?

– Jag är lite en annan generation. Det är nog väldigt stor skillnad på köket då och nu, och då blir man lite annorlunda också.

– Förr i tiden jobbade kockar kväll sju dagar i veckan, och lämnade över resten av livet till frun. Nu jobbar man på ett annat sätt: Smartare – med mer ”prep” och dagtid, så att man har tid för andra saker än att stå på krogen. Många stora kockar i dag, som är lite yngre, har nog en helt annan syn på det här än vad man hade för 30 år sen.

Har du märkt av att du fått fans sen TV4-karriären? I alla fall på sociala medier finns det folk som säger sig vilja leva med dig…

– Ha, ha! Jaså?

– Nej, det är rätt lugnt på den fronten. 

Med Expressens Maria Brander.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Andra funderar kring ditt sätt att prata, med lite stöt på slutet. Varifrån kommer det?

– Jag har ju en så konstig dialektblandning. Född i Stockholm, men uppvuxen i Östergötland, och då blir det kanske så. Jag ska tänka på det!

Nej, nej – gör inte det. Jag tror ändå att folk gillar när du är du. Som i ”Benjamin’s”!

– Ja, det var jävligt kul. Lite som ”Pluras kök”, fast modernare och yngre.

Och mindre alkohol?

– Fast vi drack på rätt bra ändå. Men det kändes så naturligt och då blir det roligt. Det behövs fler sådana program. Det är som att bli smygfilmad under en vanlig middag, även om vissa frågor är lite styrda och det ska sjungas också. Nej, men det är det roligaste jag gjort.

Ja, du gjorde en stark insats med ”Creep”!

– Jag har faktiskt inte sett det. Jag har inga problem med att bjuda på mig själv, men pallar inte att se mig själv på tv. Jag kan kolla på ”Sveriges mästerkock” ibland, men ”Benjamin’s” har jag svinångest för.

Jag tycker det var fint med en spricka i fasaden, som kontrast till den respekt som annars omger dig i egenskap av kock med ett super-cv. Är det inte skönt att vara så bra på något så konkret som mat?

– Det känns bra. Men matlagning är så stort, och man kan bara den lilla del man själv gör. Jag skulle kunna förkovra mig hur mycket som helst, och känner mig lika mycket som en nybörjare nu som för 20-30 år sen. Men jag är trygg i det jag står för, tycker om, och lagar.

När du och Daniel (Räms) öppnade Lilla Ego tillsammans var ni glada om den överlevde ett år. Nu firar krogen snart 10, recensionerna är strålande, och gästerna tycker ni förtjänar en stjärna i Michelinguiden. Men det vill ni visst inte ha?

– Det är bra att du tar upp det här! Folk tror att vi alltid har velat ha en stjärna, men det vill vi absolut inte. För vill man gå med stjärna, så måste du ha en fin lokal med fina bord, och det måste vara avsmakningsmenyer. Vi kör enbart à la carte på en ”fulkrog” där vi målar och skriver allt själva, och då kan du inte få en stjärna. Sen ibland gör jag inlägg där jag är lite bitter på ”Guiden”, och jag är lite bitter på den, för att de sätter sin egen agenda och inte följer sina egna principer. Det kan ju vara coolt. Men de har lite för mycket makt, och folk som öppnar upp krogar för att få en stjärna tar in ”Guide”-konsulter. Det är ju helt sjukt. 

– Jag tycker att alla som lagar god mat ska kunna få en stjärna. Men vi är för mycket rock’n’roll, åtminstone för Norden. I London hade det varit en annan sak.

Bland alla hyllningar finns det förstås även gäster som klagar. På Google hittade jag någon som anmärkte på den ”ansträngande ljudmiljön”. Är det Kent de menar?

– Det är det säkert. Vi kör bara Kent. 

– Till och med servisen har börjat få favoritlåtar. Från att hata det.

Du har beskrivit dig som en gammal indiepoppare. Men jag har svårt att se indiesvårmodet i dagens bredaxlade krögare…

– Det var nog mer runt tjugoårsåldern som jag såg ut som Jarvis Cocker i Pulp.

– Nej, men den åldern är inget jag vill uppleva igen. Jag var så dålig i skolan. En riktig slacker som åkte utomlands, och inte visste vad jag skulle göra.

Idag är du däremot så pass uppstyrd att du har ett tydligt tänk kring arbetsmiljö?

– Jag kände redan från början att jag inte kunde starta krog själv, medan jag hade småbarn. Det hade alla gjort för tjugo år sen, men nu är det en annan tid. Daniel hade också fått barn, och vi tänkte kring hur vi kunde få det att fungera. Så vi växlar mellan att jobba dag och kväll. Personalen har ett rullande schema där de ibland jobbar kväll, och ibland dag med ”prepp” och kan gå hem fyra, halvfem.

Har andra i branschen tagit efter?

– Inte i början. Man undrade hur vi hade råd. Men vi hade inga större lån och en bra omsättning med många gäster. Har man det, har man råd, och jag hoppas att det här känns som en attraktiv arbetsplats där man också får vara ledig och kan ha ett liv runtomkring.

Men jag antar att din fru ändå har fått ta ett stort lass ibland. Vad jobbar hon med?

– Absolut. Nu är hon lärare, men förut jobbade hon på reklam- och PR-byrå. Då var det tufft att få ihop det med vabben. 

Hur träffades ni?

– Vi jobbade båda i Trysil för över tjugo år sen.

Som säsongare?

– Ja, precis. Det var nog bra, för vi var särbos mycket i början, och slet inte ut varandra direkt.

Du har även tre yngre systrar. Vilken har din roll varit som storebror?

– Jag har nog varit lite egen av mig. De har haft ett så stort intresse för gården och hästar, och jag försökte fly så snabbt det gick. Jag är väl lite det svarta fåret.

Ni flyttade från Stockholm till en gård på landet när du var barn. Varför det?

– Det var min farfar som hade gården och pappa ville väl åka dit och bli bonde. Jag vet inte varför riktigt, för han jobbade vidare som fotograf. Men han ville väl visa att han kunde det också, så alla fick följa med. Till allas förtvivlan, tror jag lite.

Förtvivlan?

– Jag fick lämna lekparken i Bromma för den öde skogen. Det blev ju ensamt. Vi hade bott i ett villaområde fullt av andra barn, och plötsligt var det fem kilometer till närmaste granne. Man blev retad för att man pratade stockholmska, och fick åka skolskjuts runt hela Östergötland.

– Samtidigt har mina syrror ju älskat det från början med naturen och hästarna. Men vi har inga delade intressen, utan de körde sitt race – älskade att rida och är ju tätare i ålder.

Uppväxten fick en vändning när familjen flyttade.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Din ena syster är författaren Sofie Sarenbrant. Hon har beskrivit en svår uppväxt med mobbning och ätstörningar. Det verkar ändå ha varit annorlunda för dig?

– Ja, jag klarade mig. 

I ett hyllat sommarprat har hon även berättat om hur hon utsattes för sexuella övergrepp i barndomen. Det finns ett kapitel i hennes bok ”Munkavle” där ni och era föräldrar har samlats på Yasuragis spa, för att du ska få veta. Det slutar med att du säger ”jag hade ingen aning”. Det måste ha väckts så många tankar hos dig som anhörig efter det?

– Så var det absolut. Men sen har jag kanske inte tänkt på det så mycket, förrän det kom upp igen i sommarpratet och boken. Då får man bearbeta det igen och prata. Men det är tragiskt, och det finns kanske inte så mycket mer att säga. Man måste också kunna gå vidare.

Men att sanningen kom fram måste vara en frihet?

– Ja, jag tyckte det var jättebra, och sjukt starkt av henne att göra det här lite en gång för alla. Sen kommer det ju aldrig försvinna, men att prata om det offentligt har nog hjälpt mycket. 

Sen har du din syster Linn som är barnmorska, och så Tyra som är känd bloggare och ryttare. Hon har också haft det tufft efter en ridolycka i synnerhet… 

– Vi har många utmaningar i vår familj och släkt, och så har det nog alltid varit. 

Ändå är ni så drivna och kreativa?

– Jag har svårt att se mig själv som det. Men vi har ju kreativa föräldrar. Sen att syrran skulle bli författare – det såg jag inte komma. Det är helt otroligt!

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Har du något nästa steg då eller en dröm? Du verkar sugen på mer tv?

– Jag känner inte för fler krogar, och skulle vilja ha mer tid. Men visst – mer media! Jag skulle kunna vara med i vartenda avsnitt av ”Benjamin’s” och sträcka fram grejer de ska laga, som en liten husmus. Man vill göra roliga saker. 

Men du verkar inte riktigt satsa på kändiskock-grejen med massa kokböcker och egen Youtubekanal?

– Jag skulle inte kalla mig för kändiskock, och så är jag ju lat. Men när jag väl jobbar, då gör jag det till 100 procent.

Så det är inte viktigt för dig att få laga mat till Springsteen eller Stones?

– Absolut inte. Då får de komma hit.

Kent då? 

– De har ju varit här, och hade sin releasefest för ”Tigerdrottningen” i källaren. Jocke Berg är matintresserad och har varit här flera gånger.

Jag kan tipsa om att Radioheads Thom Yorke spelar i Stockholm om ett par veckor. Om han kommer hit, så kanske du till slut får till tonarten i ”Creep”?

– Han gör det? Jag får väl ringa managern då kanske. Ha, ha.


Mer om Tom Sjöstedt

Ålder: 46 år.


Bor: Lägenhet på Södermalm. Uppvuxen i Gusum, Östergötland.


Familj: Hustrun Maria Lindqvist, barnen Asta, 15, och Sigge, 12.  Storebror till författaren Sofie Sarenbrant och ryttaren och tillika bloggaren Tyra Sjöstedt, samt Linn som är barnmorska.


Bakgrund: Började laga mat på sin fasters golfkrog i Tyskland och fortsatte sen vidare till Hotell Borgholm där han fostrades av kocken Karin Fransson. Utsedd till Årets kock 2008. Lagade Nobelmiddagen 2017 och 2018. Har i tv-väg tidigare medverkat i TV3:s ”Stjärnkockarna” och i barnprogrammet ”Fågel, fisk och marängsviss”.


Aktuell: Driver hyllade krogen ”Lila Ego”, och har som domare i ”Sveriges mästerkock” blivit en av våra nya stjärnkockar.

Du kanske också gillar