Hem Världen Björn Wiman: Sanna Marins tårar är ett illavarslande tecken

Björn Wiman: Sanna Marins tårar är ett illavarslande tecken

förbi admin
0 kommentar

Det gör ont att se Sanna Marin gråta.

Varför?

Hon gråter av skam. Men också, kanske, för att ännu en gräns har passerats.

Den senaste veckans festbilder har för alltid förändrat bilden av den finska statsministern. Privata pinsamheter inför allmänhetens blickar har den förmågan. De leder nästan alltid till minskat förtroende. Sanna Marins väljare kan inte, ens om de skulle vilja, ha dessa bilder osedda. Oppositionen krävde att statsministern skulle ta ett drogtest. Vilket hon gjorde, väl medveten om den nya offentlighetens villkor.

Men dansbilderna på den finska statsministern har inget som helst samband med hennes ämbete eller politiska åsikter. Hennes tårar blir därmed också tecken på hur viktig gränsen mellan privat och offentligt är för demokratin. När den gränsen försvinner raseras rättsstaten, och befolkningen uppmanas delta i rivningsarbetet. Resultatet blir en värld av smyginspelade samtal, oväntade angivelser och ständig misstänksamhet. En värld där tilliten eroderat.

”Det offentliga livet kan inte upprätthållas utan privatliv”, skriver historikern Timothy Snyder i sin bok ”Vägen till ofrihet”. Inte ens den bästa demokrat kan regera utan möjlighet till sårbara samtal eller generande danssteg, fredade från allmänhetens nyfikenhet.

En dansvideo på Trump? Ingen större fara för honom

Det är därför vi människor, intuitivt, upprätthåller en gräns runt vissa sfärer av våra liv. Det är därför det finns pressetiska regler.

Därmed blir bilderna på Sanna Marin ännu ett illavarslande tecken i tiden. De enda politiker som är immuna mot denna typ av exponering är de som sitter inne med andras hemligheter eller de som uppträder så skamlöst att de är immuna mot utpressning eller offentliggörande av pinsamma uppgifter.

En dansvideo på Trump? Ingen större fara för honom.

”Om medborgarna accepterar att offentliga personers privatliv är detsamma som politik medverkar de till att en offentlig sfär bryts sönder”, skriver Timothy Snyder.

Det är totalitarismens smygande återkomst.

”Jag är människa och ibland vill jag också ha glädje och ljus och skratt, bland världens alla mörka stunder”, sade den gråtande Sanna Marin på onsdagen.

Låt henne och andra statsministrar dansa i fred. Om inte annat för demokratins skull.

Läs mer:

Elsa Kugelberg: Alkohol är en usel drog för statsministrar som Sanna Marin

Läs fler texter av Björn Wiman

Du kanske också gillar