Recep Tayyip Erdogan var den förste presidenten i Turkiet som vann direkt. Han fick över 50 procent av rösterna 2014 och det behövdes därmed ingen andra valomgång.
År 2018 gjorde han om det. Rösterna om valfusk ignorerade han – Erdogan sätter en stor ära i att vara folkets favorit, av att ha ett stöd så starkt att bara ett val behövs.
Men i år kan det bli ändring på det.
Opinionsinstituten i Turkiet visar olika siffror beroende på om de är regeringstrogna eller fristående, men just nu är de alla eniga om att Erdogan ligger en rejäl bit under 50 procent av rösterna inför valet i maj.
Opinionsinstituten i Turkiet visar olika siffror beroende på om de är regeringstrogna eller fristående, men just nu är de alla eniga om att Erdogan ligger en rejäl bit under 50 procent av rösterna inför valet i maj.
Inte för att alla beskriver det så. Regeringsorganet Daily Sabah skriver i stället om vilka stora folkmassor presidenten attraherar, ”större för varje dag” – trots att han ”inte ens har inlett sin officiella valkampanj”.
Valet ska hållas den 14 maj. Erdogan har förklarat sin datumflytt från juni till maj med att så många är på sommarsemester i juni, men datumet är inte slumpmässigt. Den 14 maj 1950 hölls Turkiets första flerpartival, då Demokratiska partiet, DP, vann stort över partiet CHP. Det blev slutet på Turkiets enpartistyre och början på en ny era – en där Erdogan som politiker har växt fram.
Givetvis vill han vinna första rundan den 14 maj och återigen se CHP som förlorare.
CHP ingår numera i en sexparti-allians som har gått ihop för att slå Erdogan och hans regeringskoalition. Denna allians har som främsta talepunkt att valet 2023 är den sista chansen att rädda Turkiets demokrati.
– Valet handlar inte bara om att byta regering. Det står mellan dem som är för demokrati och dem som är emot, sa Canan Kaftancioglu, ledamot för CHP, nyligen i en intervju.
Foto: Ozan Kose/AFP
Vad har allt detta med Sveriges Natoansökan att göra då?
Den råkade mest komma i en tid då Erdogan behöver klamra sig fast vid makten. Ingenting enar som en yttre fiende och då passade narrativet om terroristparadiset Sverige perfekt. Sedan har det hela blivit som ett självspelande piano. Aktivister har insett att det är lätt att reta Turkiet. Regimen Turkiet har insett att det ger inrikesfördelar att låta sig retas. Och den svenska regeringen har kanske börjat inse att deras hantering av hela processen inte är helt funktionell.
– Svenska politiker gick rakt in i en fälla designad av Erdogan, säger Cengiz Çandar under ett samtal anordnat av Utrikespolitiska institutet, UI i veckan.
Cengiz Çandar är Mellanösternexpert, forskare vid UI, och var i början av 90-talet utrikespolitisk rådgivare till Turgut Özal, den dåvarande presidenten i Turkiet.
Han anser att Sverige har gjort stora politiska misstag i sina försök att hantera Erdogan. Både den förra regeringen och den nya. Magdalena Andersson (S) gick med på ett avtal i Madrid som enbart spelade till Erdogans favör, enligt Çandar.
Foto: Lotta Härdelin
– Den nya regeringen, Ulf Kristersson och hans utrikesminister Billström, gick ännu längre för att göra Erdogan nöjd. De kastade sig direkt iväg till Ankara för att lugna Erdogan. De kunde inte förstå vilken spelare han är, säger han.
Kristersson togs emot med pompa och ståt i Ankara. Samtidigt kunde vi som var där notera att Erdogan knappt tittade på honom. Kristersson talade till presidenten, men presidenten riktade sig till en helt annan publik.
– Bilden som sattes i Turkiet var att Ulf Kristersson blev förödmjukad av Erdogan, säger Cengiz Çandar.
Han tror, liksom många andra Turkietkännare, att Sverige kan glömma att ett Natomedlemskap ska bli verklighet innan det turkiska valet. Och troligen tar det längre tid än så, för än så länge finns det en möjlighet att Erdogan inte vinner.
Vad han gör då vet man inte. Men vi talar om en makthavare som har skrivit om grundlagen, som har avskaffat premiärministerposten, som har tagit kontroll över rättsväsendet.
Oddsen för att han ger upp är mycket höga.
Läs mer: