Hem Världen Putins kärnvapenhot är ett svaghetstecken

Putins kärnvapenhot är ett svaghetstecken

förbi admin
0 kommentar

Milslånga bilköer till grannländerna, fyllda med män som vill undkomma armén, årtiondets fylleslag innan uppstigning på bussarna för de som hörsammat kallelsen. Den ryska mobiliseringen som landets president Vladimir Putin beordrade förra veckan inger knappast respekt från omvärlden. Snarare vittnar händelserna om desperation, både från det ryska styret och de som vill undkomma en menlös död.

Kreml har börjat få slut på idéer. Och mobiliseringen, den första sedan andra världskriget, är knappast något genidrag. Att kasta otränade rekryter mot den numera välutrustade och drillade ukrainska armén lär inte ge några framgångar. Vad Putin tycks försöka göra nu är att rädda vad som räddas kan.

Som ett led i detta försöker ryska myndigheter därför dessutom jäkta fram folkomröstningar i Donetsk och Luhansk som ockuperades redan 2014. Dessa kommer inte på något sätt vara genomförda enligt demokratiska principer. Syftet är att uppnå ett mål: de annekterade delarna ska ansöka om medlemskap i den ryska federationen. Den ansökan lär hanteras skyndsamt varefter de ockuperade regionerna kan betraktas som delar av Ryssland. Vad som då sker är att Ryssland kan åberopa självförsvar när och om Ukraina försöker återta områdena.

Mycket talar för att Ukraina inte kommer stanna i sin motoffensiv nu. President Zelenskij har varit tydlig med att hela Ukraina ska befrias. Det kommer innebära att Ryssland, enligt landets egen regering, kommer att utöva ett regelrätt försvarskrig. Ett argument som låter befängt för precis alla förutom just Kreml.

Vad som då händer är att rysk användning av kärnvapen kan komma att bli aktuell. Visserligen har det hotats under hela året med kärnvapen. Men det är först när landet, i teorin, försvarar sitt eget territorium som det verkligen, enligt rysk militärdoktrin, finns skäl att använda dem i skarpt läge. Men innebär inte det globalt kärnvapenkrig?

LÄS MER: Därför brunsmetar Putin Ukraina

Det oroar sig många över. Svaret kan förvåna. I en stor studie av den ryska kärnvapendoktrinen beskriver forskarna Michael Kofman och Anya Loukianova i detalj hur Ryssland förhåller sig till användningen av kärnvapen. Den ryska krigsmakten har utarbetat en eskalationstrappa. Tanken är att olika konflikter, beroende på deras omfattning och karaktär, ska motivera olika sorters avskräckande åtgärder från ryskt håll.

Situationen i Ukraina är enligt denna eskalationstrappa så pass allvarlig att den, för ryskt vidkommande, motiverar begränsat användande av taktiska kärnvapen på slagfältet. Dessa kärnvapen är av en sådan art att de lämpar sig att användas mot ukrainska enheter och infrastruktur. Det handlar således inte om massiva interkontinentala missiler med syfte att användas mot stora civila mål. Enligt den ryska kärnvapendoktrinen innebär inte användning av kärnvapen nödvändigtvis att det slutar med globalt kärnvapenkrig. Dessa vapen ska betraktas som ett komplement, inte en ersättning för konventionella vapen.

Under de rådande omständigheterna – det vill säga ett omfattande regionalt krig – skulle användning av kärnvapen motiveras av Ryssland som ett sätt att försvara sig. Om det fungerar är en annan fråga. Användningen av kärnvapen innebär nämligen inte att Ryssland automatiskt skulle få något sorts övertag gentemot Ukraina. Taktiska kärnvapen, vilket det nu vore aktuellt för Ryssland att använda, är ”dumma” i bemärkelsen att de inte är precisionsvapen. De kan slå mot logistikknutpunkter, vapenlager och större truppkoncentrationer.

Detta förstår ukrainarna, som har fått utstå ryskt artilleri och raketbeskjutning sedan 2014. Det finns således redan en medvetenhet om vad man ska göra för att undvika att hamna i ett sårbart läge. Men oavsett kommer man att skadas av ett ryskt angrepp, det går inte att komma ifrån.

LÄS MER: Ryssland börjar få slut på alternativ

Syftet med rysk användning av kärnvapen är att skrämma motståndaren från ytterligare motoffensiver. Ett kärnvapenangrepp kan, paradoxalt nog, för Rysslands del innebär ett sorts erkännande att kriget är förlorat och ett sätt att tvinga fram fredsförhandlingar eftersom krig genom konventionella medel inte längre fungerar.

En sådan lösning vore förstås kostsam på många vis. Omvärlden kommer inte se på med blida ögon. Inte ens Rysslands allierade skulle vara särskilt nöjda över en sådan utveckling.Länder som har en neutral inställning till kriget, däribland Indien, skulle möjligen knuffas närmare Ukraina och de västallierade. Kina lämnar inte sin bundsförvant Ryssland i sticket, men de har allt att förlora på en fortsatt skakig global ekonomi som knappast skulle hjälpas av ett kärnvapenangrepp.

Men att framstå som än mer hänsynslös är troligtvis inget som bekommer Putin. Det är ännu ett skäl varför vi aldrig befunnit oss så nära användning av kärnvapen i ett krig som nu. Det gäller att vara förberedd på vad det innebär och inte.

Det är inte så att Ryssland förutsätter att ett kärnvapenangrepp innebär en ostoppbar eskalering. Snarare utgör ett kärnvapenangrepp en märklig form av kapitulation. Chocken från omvärlden skulle förstås vara stor. Börser skulle krascha (mer än vanligt detta år) och många riskerar att drabbas av panik.

Men det innebär inte början på slutet för vår civilisation. Snarare vore ett sådant angrepp ytterligare ett exempel på hur misslyckad den ryska invasionen av Ukraina har varit. Att bruka kärnvapen är, till skillnad från vad många tror, inte en styrkedemonstration för Rysslands del utan ytterligare ett exempel på det ryska imperiets pågående sönderfall.

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

Du kanske också gillar