Hem Världen Rwanda ligger bakom rebellgrupp i östra Kongo

Rwanda ligger bakom rebellgrupp i östra Kongo

förbi admin
0 kommentar

En fjärran provins, långt från huvudstaden, där rebeller får förtäckt stöd av grannlandet i öster som hävdar att de inte har något med saken att göra, att rebellerna bara skyddar människor som råkar ha samma etnicitet som deras medborgare. Låter det bekant?

Det handlar inte om Donbass i Ukraina, utan om östra Kongo och provinsen Nordkivu, som har fått sitt namn från den ständigt stålgrå Kivusjön mellan Kongo och Rwanda. Landskapet är hänförande; sjön är omgiven av dramatiska bergskedjor och vulkaner, som är hem för de utrotningshotade bergsgorillorna, och centralorten Goma var en gång i tiden navet för en turistindustri som lockade besökare från hela Centralafrika.

Men under det senaste kvartsseklet har en lång rad konflikter avlöst varandra. Den sammanlagda dödligheten från våldet, samt av dess indirekta konsekvenser, har beräknats vara större än i någon annan konfliktzon i världen sedan 1945.



Foto: Moses Sawasawa/AP

Ursprunget till konflikterna kan spåras till kolonialtiden, då gränser inte bara drogs rakt genom olika etniska gruppers områden. Kolonialmakten Belgien, som efter första världskriget kontrollerade Rwanda, Burundi och Kongo, flyttade dessutom en stor mängd rwandier av tutsi-härkomst in i Kongo. Detta drag skulle långt senare skapa stora konflikter kring landägande.

Under 1990-talets konvulsioner kom spänningarna upp till ytan. I Rwanda dödades uppemot en miljon tutsier i det rwandiska folkmordet. Miljontals medlemmar ur majoritetsgruppen hutu flydde in i Kongo. Många av dessa återvände sedan till Rwanda, men rester av den gamla regimen stannade kvar i Kongo och använde det väldiga grannlandet som bas för attacker mot Rwanda. Som i sin tur invaderade Kongo tillsammans med en bred koalition länder som störtade diktatorn Mobutu Sese Sekos regim.

Rwanda är i dag ett tryggt och säkert land, medan det väldiga Kongo fortfarande lider av ett sönderfall. Och många menar att Rwanda har en skuld i detta, som Nobelpristagaren Denis Mukwege som aldrig försökt linda in sin kritik mot grannlandet i öster. Han har utsatts för mordförsök efter att ha pekat finger åt Rwanda.

FN:s expertpanel, som svenskan Zaida Catalán var medlem i då hon mördades, slog redan för tio år sedan fast att Rwanda indirekt stöttade upproret M23 som tog kontroll över miljonstaden Goma innan det besegrades av kongolesiska soldater med stöd av FN:s fredsbevarande trupper.

Nu har M23 kommit tillbaka, och återigen säger FN-experterna att Rwanda stöttar grupperingen som skapat så mycket kaos att hundratusentals människor tvingats på flykt bara under det senaste året. M23 säger sig vilja skydda tutsier mot aggression från hutuer i området.

Andra bedömare menar att det är Kongos väldiga tillgångar av ädelmetaller och mineraler som Rwanda vill åt, och att landets nyväckta intresse för östra Kongo beror på att rivalen Uganda blivit mer aktiv i området.

”Mer än 90 procent av Kongos guld smugglas till regionala stater, däribland Uganda och Rwanda, där det oftast förädlas och exporteras till internationella marknader, i synnerhet Förenade arabemiraten”, skrev det amerikanska skatteverket i mars i år.

Rwanda brukar blåneka till alla anklagelser. Men att landet nu deltagit i ett toppmöte i Angola är en indikation på att man i huvudstaden Kigali gett upp försöken att försöka dölja det alla ändå vet.

– Det är uppmuntrande att se Paul Kagame erkänna att han har inflytande över M23, sade Kongos president Félix Tshisekedi om sin rwandiska kollega inför veckans samtal.

I Angola kom regionala ledare överens om att allt stöd till väpnade grupper måste upphöra och att en regional styrka – som inkluderar nyanlända kenyanska trupper – ska ta sig an M23. Det kan bli lättare sagt än gjort.

FN-styrkan Monuscos militära befälhavare Marcos Affonso da Costa säger till Financial Times om M23 att gruppen är starkare nu än den var för 10 år sedan.

”För att besegra dem måste vi investera brett i militär struktur, vi behöver helikoptrar, ammunition, artilleri, underrättelser, radarsystem”, säger han till tidningen.

Kongo har ingen möjlighet att uppbåda dessa resurser och FN-insatsen har efter två decennier svårt att göra dessa stora kraftansträngningar. Det kan vara både billigare och mer effektivt att behålla det diplomatiska trycket på de olika aktörerna som ser östra Kongo som sin egen bakgård.

Du kanske också gillar