Hem Underhållning Wilmer X återförenas i ny skiva: ”Vill inte slarva bort det”

Wilmer X återförenas i ny skiva: ”Vill inte slarva bort det”

förbi admin
0 kommentar

– Wikipedia är ett ständigt bekymmer.

På Wikipedia-sidan om Wilmer X står det att ”i Skåne uttalas bandet ’Wilmer kryss’”. Men det stämmer inte.

– Jag har fortfarande inte fattat hur det funkar. Det är jättesvårt att ändra själv, men andra tycks alltså kunna göra det och skriva felaktigheter, säger Nisse Hellberg, sångare och frontman i Wilmer X, som alltså uttalas som bokstaven x och inget annat.

– Vi brottas ju fortfarande med det här om vilket år vi föddes. Nu tror jag att det står rätt, att det står -78. Men innan stod det -77, tack vare att Bonniers Rocklexikon skrev det för 25 år sedan. I pressmaterialet till den här skivan fick jag ändra det ännu en gång, det följer liksom alltid med.

En ung Nisse Hellberg framför en annan tegelvägg, 1998.

Foto: Gunnar Ask/TT

Det har gått sjutton år sedan Wilmer X släppte sitt senaste album ”13 våningar upp”. I slutet av september är det så dags igen när bandet återvänder med nya ”Mer för dina pengar”. Varför har det tagit så lång tid?

– Jag var rejält trött på Wilmer X runt millenniumskiftet, förklarar Hellberg.

1998 släpptes skivan ”Primitiv”, två år senare kom ”Silver”. Båda landade på en fjärdeplats på Sverigetopplistan och han håller dem som ”kanske våra två bästa plattor”.

– Men sedan började det gå trögare. Både socialt i bandet och att skivförsäljningen började gå ner rent allmänt. Det var tråkigare stämning överallt och svårare att hålla sams när det liksom inte flyter på, säger han.

2003 lämnade Pelle Ossler och Mats Bengtsson bandet ”under ganska tråkiga former”, som Nisse Hellberg uttrycker det, men de kvarvarande medlemmarna såg en möjlighet till nytändning. Resultatet blev den tidigare nämnda ”13 våningar upp”, bandets enda album som toppat försäljningslistan. Men när albumet skulle följas upp avböjde en av medlemmarna på grund av personliga skäl. På skivbolaget fanns redan en studiotid bokad. Nisse Hellberg frågade om han i stället kunde få använda den för att göra en soloskiva.

– Jag kan bara beskriva det som att det var en av de största kickarna.


Foto: Malin Lauterbach

Det var friheten som var kicken. För att förstå det måste man förstå hur Wilmer X utvecklades, från ett nybildat band som i princip lärde sig att spela allt eftersom, till något som närmast blev en apparat med Nisse Hellberg vid spakarna.

De första skivorna spelades in på den i Skåne legendariska Svenska popfabriken i Klippan. Bandet bodde i studion, sov på sovsäckar i två, tre dagar.

– Så åker man hem igen med ett ”tape” och är såhär glad, tjoho!

Med åren fick han, eller tog snarare, mer och mer ansvar i Wilmer X. Han kände sig nästan som en producent för skivorna och hade själv all kontakt med skivbolaget.

– Jag satt en månad i en studio i Skärmarbrink i Stockholm, eller i Köpenhamn. De andra var där ett par dagar och la sina grejer, sen var jag själv. Det blev jävligt tråkigt till slut. Det blev en börda att göra skivor på det sättet, säger Hellberg som bestämde sig för att fokusera på solokarriären.

Så vad var det som hände som gjorde att en ny Wilmer X-skiva nu trots allt är inspelad? Berättelsen om återföreningen sträcker sig över ett decennium och bygger på avfrostade relationer, magiska nummer – och ett infrastrukturprojekt.

Citytunneln i Malmö är en tågtunnel som sträcker sig rakt under staden, från Malmö centralstation i norr till Triangeln och vidare söderut mot Hyllie, varifrån spåren fortsätter vidare ut i Europa över Öresundsbron.

När den stod klar 2010 invigdes den högtidligt av såväl kungen som dåvarande infrastrukturministern. Och av Wilmer X, som erbjöds att spela på invigningsfirandet.

– Framgångar och fina sammanhang kan göra så att livsandarna går i gång. Jag tyckte att det var tillräckligt kul för att haka på.


Foto: Janerik Henriksson / TT

Spelningen skedde på Posthusplatsen i Malmö, mitt i vintern med snöstorm och iskyla. Men det ljusnade och bandet fortsatte att spela den kommande sommaren.

– Då trodde jag faktiskt att bandet skulle dra igång igen, på lite andra premisser. Men av någon anledning hände ingenting förrän nästa erbjudande kom, och det var när vi som band skulle fylla 40 år.

Året är nu 2018 och det är här de magiska siffrorna kommer in. De hade räknat ut att de genomfört 999 spelningar, och alltså stod inför den tusende.

– Sweden rock ville göra den tusende spelningen med Wilmer X. Men bara om det var den tusende, det var väldigt konstigt. Så vi kunde alltså inte ta något gig innan, för då hade det spruckit med Sweden rock, säger Nisse Hellberg och skrattar.

Konserten blev startskottet för 40-årsjubileet och bandet samlades till möte.

– Det hade gått några år, så en del dumheter och hangups hade släppt, vi kunde prata ut mer om problemen.

– Det kändes bra igen. Framför allt hade jag ju lagt huvuddelen av min verksamhet i solokarriären så om Wilmer X inte hade funkat den sommaren, so what liksom? Det var ändå bara ett engångsprojekt. Men nu funkade det väldigt bra och vi kom bra överens hela tiden.


Foto: Esbjörn Johansson/Falu-Kuriren/TT

Vad var det för dumheter och hangups?

Nisse Hellberg tystnar för ett ögonblick.

– Nä men… jag får försöka hålla mig på rätt nivå här. När till och med Jalle (Lorensson, reds. anm.) och jag blir irriterade på varandra på en turné, två, tre gånger, då är det något som är väldigt fel. För i Wilmer X bråkar man inte. Jag vet andra band som både slåss och skriker, det hade nog varit bättre, men i Wilmer X bråkar man inte, man surar.

De pratade igenom en del problem, diskuterade en del ”beteenden”. Nisse Hellberg vill inte säga vad det handlade om men knutarna löstes upp.

– Det här borde vi ha pratat om redan 1983. Nu blev det 2019 i stället.

När relationerna mellan bandmedlemmarna väl var avfrostade hände det som skjutit så många konserter och projekt i sank – coronapandemin. Under den gjorde visserligen Nisse Hellberg en skiva och spelade en del, men det var också långa perioder av inaktivitet, särskilt under den gångna hösten.

– Det var svårt, jag blev lite halvdeprimerad. Jag klarade det första året av pandemin bra, men inte det andra särskilt bra.


Foto: Malin Lauterbach

Vad gör du då, när du går runt hemma och det inte händer något på musikfronten?

– Tittar på fotboll.

Så småningom försvann pandemirestriktionerna och lusten att ge sig ut igen fanns kvar, men nu saknades en magisk siffra.

– Om vi nu ska ut igen kan vi inte hänga upp det på att vi är 44 år som band, nu måste vi ha ny musik, tänkte jag.

Nisse Hellberg tyckte att det verkade lagom med en eller två nya låtar. Kanske rent av en ep med fyra låtar.

– Men då sade vår manager Anders Larsson: ”Jag tycker fan att vi gör en hel lp.” Jag bara: ”Va? Kan jag det?” Jag har inte gjort den typen av hårdare rock på sjutton år, skrivit sådana låtar. Men jag kände liksom, vilket häftigt erbjudande, någon som på allvar ber en att göra en Wilmer X-skiva i det här läget. Så jag satte mig och kollade om det gick.

Nisse Hellberg började skriva låtar och omarbetade ett par äldre idéer.

– Det var klart på kanske två månader.


Foto: Malin Lauterbach

Det var enkelt alltså?

– Jätteenkelt. Visade det sig.

Så hur låter Wilmer X år 2022? Ungefär som förr, menar han.

– Den musiken vi sysslar med, den är ganska statisk, den formades någon gång på 70-talet. Det är tradition, vi har inga ambitioner om att vara ”cutting edge” rent musikaliskt, vi har aldrig varit det. Det är också något som vi alltid har fått kritik för, ”det är samma gamla rock”, liksom. Jo, absolut, and I love it.

Han räknar upp band med samma inställning till rockmusik: Hellacopters, Creedence, Stones.

– Jag nämner ofta de som exempel på vad som har format mig, det blir ofta referenser till gamla grejer. Något slags ”Jaggersk” aggressivitet har man i botten som en positiv känsla. ”Let’s party”, liksom.

Men förhoppningsvis låter det inte som att det gått nästan två decennier sen sist, säger Nisse Hellberg, som är nöjd med nya skivan.

– Jag tycker att den är väldigt energisk, vilket vi pratade mycket om: den måste vara full av energi. Musiken behöver inte vara trött bara för att man hållit på i 45 år och är över 60 själv. Man får ge det allt, ta fram alla trick man har.

– Vi älskar ju den här rockmusiken så mycket, så vi vill inte slarva bort det.

Läs mer:

Så har rockens okända faktor fått The Rolling Stones att svänga i sextio år

Hooja: Om vi börjar fundera på vad andra tycker så är vi ute på djupt vatten

Du kanske också gillar